Importerad finne

 

Som invandrare är det ju givet att jag ska förhålla mig kritiskt till det nya landet jag bor i. Jag förväntas begå småbrott regelbundet, vägra låta mig integreras i samhället och överlag bara ha en jävla attityd. Hittills har jag skött min roll som invandrare rätt dåligt, det närmaste jag har kommit är att sno grannarnas WLAN – tills dom krypterade det. Jag lovar att förbättra mig och åtminstone välta en papperskorg och svära på mitt eget språk så fort tillfälle ges.

När det gäller utseende smälter jag dock förvånansvärt bra in. Det börjar bli löjligt hur många gånger turister har kommit fram till mig på gatan och bett om instruktioner för att hitta i stan. Jag är troligen världens sämsta vägvisare, jag går inte ens till toaletten utan karta. Ibland är jag så morgontrött att det är mer tur än skicklighet att jag hittar till skolan. Så jag har slutat att ens försöka hjälpa dem. Oftast inser de också att jag inte är inföding när jag öppnar käften och producerar det horribla, knastrande ljud som uppstår när en finlandssvensk försöker dölja sin dialekt och låta rikssvensk.

Vilket för mig tillbaka till min roll som invandrare. Här är en kritisk lista med bra och dåliga saker med Sverige.

 

Bäst med Sverige just nu:

• Mjukost på tub. Jag förstår inte hur jag har kunnat leva 21 år utan det. Jag har tagit begreppet grisighet till nya höjder genom att trycka i mig smörjan direkt ur tuben när begäret blir större än orken att ta fram bröd. Hittills har jag bara jobbat mig igenom halva sortimentet på ICA, så jag får skynda mig för att hinna genom resten innan jag dör i hjärt- och kärlsjukdomar. Dödsorsak; samtliga artärer stockade med Kavlis baconost.

 

• TV-reklamerna. Vilken fantastisk samling kreativa och störda individer det måste vara som får idéerna till dem. ComHem-katten toppar listan hittills, jag bryter ihop av skratt varje gång jag ser den. Andraplatsen går till Oreos med sin härligt äckliga slogan ”1. Vrid, 2. Slicka, 3. Doppa”.  Tack snälla Oreos för sexualundervisningen. Det som gör det extra intressant är att reklamen riktar sig till ”hela familjen”. Hmm.

 

Sämst med Sverige just nu.

• Personnummer. Alla som har testat vet att hur obeskrivligt jävla jobbigt det är att vara invandrare utan svenskt personnummer i Sverige. Man är en icke-existerande individ utan några som helst rättigheter. Kan jag få beställa kurslitteratur på nätet? Nej, du saknar personnummer. Kan jag få en internetanslutning? Nej, du saknar personnummer. Kan jag få ett telefonabonnemang? Nej, du saknar personnummer. Kan jag få ansöka om ett bibliotekskort eller ens ett jävla ICA-kort? Nej, du saknar personnummer. Och så vidare i all oändlighet. Stort tack till Skatteverket för att ni var så effektiva och ordnade det på en och en halv månad, jag klarade mig utmärkt under tiden. Det är ju inte så att någon av ovan nämnda saker är något som påverkar livskvaliteten – eller blodtrycket för den delen. Anger management, 7,5HP borde vara obligatoriskt för alla utländska studenter.

 

• Alkoholpriserna. De är löjliga! Hur har folk råd att dricka i det här landet? För första gången måste jag utdela pluspoäng till kära, alkoholiserade moderlandet Finland där man åtminstone har råd att supa sig medvetslös några gånger i veckan utan att sedan vara tvungen att leva på kranvatten och solsken. Det här innebär alkoholrehabilitering enbart på grund av ekonomiska skäl. Deprimerande. Å andra sidan slipper jag att chocka folk med min alkoholkonsumtion om jag dricker mer sällan. Snacka om kulturskillnad länderna emellan. Man får ju vara rädd för att bli tvångsintagen på avgiftning om man ens står och läser prislapparna på starksprit på Systemet. Jag kan se rubrikerna i Aftonbladet framför mig; ”Man med utländsk bakgrund gick bersärkagång på krog. Chockat vittne berättar att han drack ren sprit. Troligen saknade han personnummer också.”

Jag är tragisk. Av flera orsaker.

Jag har inget internet hemma. Efter koffein är internet mitt största beroende. Abstinensen har slagit till och jag blir kallsvettig och orolig. Rummet krymper och väggarna kommer allt närmare. Nej, nu ljög jag. Det är fysiskt omöjligt för min lägenhet att krympa mer eftersom den redan är mikroskåpiskt liten. Jag har dragit upp fiskar som haft större mellanrum mellan ögonen än mellan väggarna i min lägenhet. Men kallsvettas gör jag, och eftersom lägenheten är så jävla liten är det bara en tidsfråga innan jag får ett anfall som gör att hela golvet blir översvämmat av svett.

Att jag sedan totalt saknar möbler i lägenheten gör ju inte saken bättre. Jag är stolt ägare till något som ska föreställa en uppblåsbar luftmadrass, men mest liknar en stor, halvslak vattenballong. Den är inte ens min, den har jag givetvis lånat. Egentligen är den rätt onödig eftersom den läcker och efter ett tag har samma komfort som att ligga på golvet. Ibland måste jag dubbelkolla så att den faktiskt fortfarande är kvar. Att sova på den är dessutom ett projekt i sig. Att svänga sig i sömnen är bara att glömma på grund av lägenhetens storlek. Jag slår i väggarna på båda sidorna hur jag än gör. Dock tror jag att den kan rädda mig när en allvarlig svett- och ångestattack inträffar eftersom jag då borde kunna flyta runt på den och slippa drunkna i mitt självproducerade svetthav.

Abstinensen har drivit mig att sitta och snylta på skolans internet så mycket jag kan. Steget härifrån till att bli en riktig zigenare och snatta livsmedel och gömma i underkläderna är pinsamt litet.

Nu kommer ett svettanfall. Var fan är luftmadrassen?