Från 10,000 f.Kr till eftermiddag.


09.30: Grottmänniskan vaknar ur en oerhört djup sömn och förstår inte vad som händer. Det tar ett tiotal sekunder innan grottmänniskan inser att det är den skrålande lilla dosan på bordet bredvid som väckt honom med sitt oväsen. Grottmänniskan lyckas få saken att sluta låta och undrar vad fan det är frågan om egentligen.

09.35: Grottmänniskan inser att det är dags att stiga upp. Han släpar sig till toaletten och kommer tillbaka med fyra liter mindre vätska i kroppen. Grottmänniskan svär över hur kallt golvet är och slår på kaffekokaren.

09.39: Grottmänniskan inser att kaffekokaren troligen sköter sig själv utan att han står och stirrar på den och påbörjar projektet att hitta klädesplagg som inte luktar så illa att det sticker i ögonen. Han hittar några plagg som är tillräckligt nära rena för att användas i skolan, och försöker lägga på minnet att inte sitta nära någon idag.

10.00: Grottmänniskan svär och pumpar luft i cykelhelvetet och ger sig ut i vindtunneln som myndigheterna döpt till Laholmsvägen. Halvvägs i uppförsbacken inser han att kläderna inte längre platsar i kategorin "nästan användbara". Grottmänniskan svär hela uppförsbacken.

10.15: Grottmänniskan hittar efter lite chansning rätt föreläsningssal. Grottmänniskan inser att föreläsningen började för femton minuter sedan. Han kämpar för att hitta på en fräck replik när han travar in och tjugo par ögon stirrar på honom. Han lyckas inte. Han håller käften och sätter sig längst ut i ett hörn och surar.

11.15: Grottmänniskan förväntas hålla föredrag, men kan för allt i världen inte koncentrera sig på uppgiften utan börjar dagdrömma om bröst och kaffe och tappar totalt tråden. Grottmänniskan förbannar sina hormoner och känner hur koffeinomloppet är alldeles för uttunnat med blod. Han försöker med måttlig framgång skämta bort att han inte har en aning om vad han pratar om och sätter sig sedan och svär för sig själv. Och fortsätter dagdrömma.

14.00: Grottmänniskan får sin första kopp kaffe för dagen och går 10.000 år framåt i utvecklingen. Han är inte längre grottmänniskan. Han är den moderna mannen. Han blir smart, snygg, intelligent, social och charmig. Han får också dålig andedräkt av kaffet.

14.15: Den moderna mannen ägnar sig åt ett av livets glädjeämnen, biokemi. Efter en termos kaffe är han oövervinnerlig och törstar efter kunskap. Han kastar sig över uppgifterna och känner sig som ett med vetenskapen.

16.00: Koffeinkicken tar slut. Den moderna mannen tynar bort och grottmänniskan återuppstår. Grottmänniskan är sur, grinig och har ont i nacken. Han är så pissnödig att det känns som om han ska föda barn genom urinvägarna och förstår inget av dom jävla hieroglyferna som han krafsat ner på pappret. Biokemi är djävulens påfund. Stolen är obekväm. Det är mörkt ute.

19.00: Grottmänniskan cyklar svärande hem genom vindtunneln. Han konstaterar att det  är helt otroligt hur det alltid kan vara motvind på den sträckan, oberoende vilken väg man cyklar. Halvvägs i uppförsbacken vill han bara lägga sig ner och gråta på trottoaren. Han svär och fortsätter cykla. Han möter en annan person på cykel som också har motvind. I motsatt riktning. Grottmänniskan inser att gudarna skämtar med honom och överväger att elda upp grannens postlåda som offer till väderguden.

19.30: Grottmänniskan kommer hem till grottan. Han vrider svetten ur kläderna, tar sikte på soffan och planterar sig. Grottmänniskan känner hur kroppen blir ett med soffan. Grottmänniskan dör. Hans sista tanke i livet är bröst. Och biokemi.

Kommentarer
Postat av: Jonno junior

Va har fått de att tänk sådee myki på daisare nu ?! :D

2010-10-20 @ 10:15:10
Postat av: Karro

hahahaha ja skrattar ihjäääääääl mej

2010-10-21 @ 19:28:49
URL: http://kjld.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0