Importerad finne

Dagarna flyter ihop. Jag har totalt tappat uppfattningen om tid och datum. Veckodagar är troligen påhittat av personer som av någon anledning inte kan dricka alkohol varje dag. Därför anser jag mig inte styrd av dem. Ibland har jag dock mina ljusa stunder och kan på ett ungefär avgöra om det är morgon eller kväll, med uppskattningsvis 50 procents felmarginal.

Jag deltar alltså i nollningen på högskolan.

Jag har redan tidigare accepterat att min mentala ålder är ungefär 6 år. Detta är en utmärkt chans att skita i de sociala spelreglerna och leva ut det. Jag blir tydligen fantastiskt uppspelt av ramsor, sånger, grupplekar, fusktävlingar och ful dans. På vilken annan plats som helst hade man troligen låst in mig och gett mig Ralph Laurens nyaste tvångströja med fabriksslitage, men inte på högskolan. Det är ju fantastiskt vilket dårhus det är - och jag älskar det. Jag kan inte avgöra om det är härligt eller bara fruktansvärt jävla tragiskt att det finns så många andra personer med samma milda förståndshandikapp som jag. Det får behandlas i ett senare skede, just nu känns det bara positivt.

Jag hoppas det finns kurser i mental rehabilitering som förbereder studenterna för livet utanför psyksjukhuset, ursäkta högskolan, efter utbildningens slut. I alla fall någon anpassningsfas. Annars är det fan kört för mig. Ifall det är fallet så tar jag gärna emot besök på den slutna avdelningen om 3 år. Ta gärna med något långt och skarpt, det lär klia under tvångströjan.